Sviterna efter surdegen
Det har gått nästan en vecka sedan jag förlorade min surdegs-oskuld. Surdegsbrödets värld var helt ny för mig. Så ni kan tänka er min reaktion när Jan Hedh drog fram en jättehink med surdeg. Vid första anblick såg det ut som en giftig lersjö som puttrade nöjt, efter att precis ha svalt en padda. Och när Jan Hedh sen berättade att han hämtat just den här degen i Ryssland någon gång år 1973, var jag redo att vända på klacken. Men som tur var stannade jag kvar och belönades i slutändan med att få avnjuta färskt surdegsbröd med en klick smör på! Så gott!
Nu undrar ni kanske hur vi kunde baka bröd på en surdeg som hade ca 40 år på nacken?
Jo, Jan Hedh avslöjade ett knep som han lärt sig under sin tid till havs. Nämligen att torka surdegen. Sen kan man väcka den till liv igen när det ekar tomt på brödhyllan där hemma.
Det enda du behöver är en ren och lufttät burk och papper att torka din surdeg på! När surdegen är torr kan du hälla ner den i burken och återsluta!
Så detta är vad jag gör idag, nästan en vecka efter att jag och surdegen träffades för första gången. /Karolin